Foto: Håkan Sjunnesson
Hans Stiglund
biskop, Luleå Stift

Andakt

I Guds händer
Någon har sagt att insidan av vår hand är en av de känsligaste delarna av vår kropp.

Profeten Jesaja skriver om att Gud har tecknat våra namn i sina händer. Jes. 49:16. Där Gud är som känsligast bär han oss. I Guds händer är vi tecknade. Det betyder att vi inte är bortglömda av Gud. Det är så mycket i våra liv som handlar om att vi ska prestera och vara aktiva. I kontrast mot detta påminns vi om att det kristna livets grundperspektiv handlar om att våga släppa kontrollen över sitt liv och överlämna sig och vila i Guds händer.

Vi anar Guds händer i skapelsens storhet och skönhet. Guds närvaro i det vackra landskapet.

Men Gud kommer närmare oss än så. Jesus Kristus föddes i världen för att dela våra liv. Igenom Kristi händer blev människor välsignade och befriade. Hans genomborrade händer på korset är en påminnelse om den kärlek som älskade oss intill döden.

Idag får vi överlämna våra liv, både det som vi är tacksamma för och det som vi sörjer över, i Guds goda händer. Han har lovat att leda och bära oss genom varje dag.

Hans Stiglund
Biskop

 

Gud, i dina händer

Svenska Psalmboken (med tillägg) 769
Text: Anna-Mari Kaskinen, 1982, Per Harling, 1996

Gud, i dina händer vilar jag i tro,
vilar i din värme och din ro.
Varje brustet hjärta, varje skadad själ
famnar du i nåd och gör den hel.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din omsorg finner själen ro.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din kärlek kan min kärlek gro.

Foto: Maria Lundström Pedersen

...

Gud, i dina händer vilar jag i bön,
växer glädjens tro och hoppets frön.
Du har oss försonat: Jesu Kristi död
räddar oss till liv i överflöd.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din omsorg finner själen ro.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din kärlek kan min kärlek gro.

Foto: Anton Punsvik

Jeg liker å høre fortellinger om besvarte bønner. Det er godt å høre
noen si: jeg ble bønnhørt! Det setter mine tanker i gang. Hva med
min bønn? Ja, faktisk også noen av mine bønner har også blitt hørt
av Gud. Men så er det bra å ha et bevisst forhold til Gud, han som vet hva vi trenger, før vi ber om det. Uansett, et pusterom i hverdagen gir
sjelen ro. Å sveve på bønnens vinger lar meg ha et overblikk på mitt liv.

Vi har fått ord på hva og hvordan vi skal be. Fader vår er en bønn
som omfatter hele mitt liv. Jeg hviler helt i Guds hender om jeg ikke holder fast i alt som tar oppmerksomheten min vekk fra Gud. Som
når barn ber sin kjærlige far, sånn kommer jeg til deg vår Far i
himmelen. Da finner jeg roen. Da skyver jeg vekk tvilen, og vokser i troen. Men jeg må være utholdende som et barn, nesten påtrengende, og samtidig vektlegge hva ”la din vilje skje” betyr. Jeg står ved troen
på at ”ingen ting er umulig for Gud” (Luk 1,37).

Livet i overflod er ikke bare det materielle som vi har. Livet i overflod er et liv som ikke er begrenset av det materielle og dets forgjengelighet. Hva er det da? Det er det evige liv, som begynner allerede her og nå med troen på Jesus. ”Kristus Jesus er den som døde, ja, mer enn det, han sto opp og sitter ved Guds høyre hånd, og han ber for oss. Hvem kan skille oss fra Kristi kjærlighet? Nød, angst, forfølgelse, sult,
nakenhet, fare eller sverd? (Rom 8,34b-35)

Du er ikke nødt til å be, men får lov til det. Den som ikke ber, når prøvelsene trenger seg på, tørster ved siden av en brusende kilde. Bønnen kobler deg til et nettverk som lyser, varmer og gir liv.
Jesus er med i det nettverket!

János Kona
Nord-Hålogaland bispedømme, Norge

 

Gud, i dina händer får jag gråta ut,
gråten delar du tills den tar slut.
Gud, du känner ondskan i din egen kropp.
Att du delar smärtan ger mig hopp.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din omsorg finner själen ro.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din kärlek kan min kärlek gro.

Foto: Anton Punsvik

Ingen undgår att möta sorg, ondska och smärta. Inte ens Jesus undgick att få smaka på dem.
Från det vi är små tills vi dör är de våra följeslagare i livet. En del får möta mer av det svåra än andra, ibland alldeles för mycket kan vi tycka.

Att vara ensam med allt det svåra gör det oerhört mycket tyngre, att få dela det med någon eller några människor tar inte bort sorgen, smärtan och ondskan. Men gör det så mycket lättare att härda ut och att orka bära.

Någon som finns nära som kan se mina tårar, förstå smärtan, ana ondskan och som delar den med mig kan vara det som gör det möjligt för mig att trots allt gå vidare i livet.
Många, men kanske inte alla har mött en sådan person som fanns där nära mitt i det svåra. Som gjorde som Paulus uppmanade i ett av sina brev: ”Gråt med dem som gråter”.

Gud är den som jag får gråta ut hos oss, som delar min smärta och vet hur ondskan känns i kroppen.Vi klarar inte alltid av att ge tröst och bära i det svåra. Vi tvingas ibland ge upp. Då är det gott att påminna oss Gud tröttnar inte heller som vi kan göra, han finns kvar där nära hos oss. För att trösta, torka tårar och ge hopp, långt utöver vad vi kan förmå.

“Jag ser upp mot bergen: varifrån skall jag få hjälp?
Min hjälp kommer ifrån Herren som har skapat himmel och jord” Ps 121:1-2

Lennart Lindquist
Luleå stift, Sverige

 

Gud, i dina händer lägger jag mig ned.
När jag går till vila är du med.
Dina händer bär mig genom rum och tid.
Jag förblir i ljuset i din frid.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din omsorg finner själen ro.
Nära vill jag leva, nära dig, min Gud,
i din kärlek kan min kärlek gro.

Foto: Anton Punsvik

Vi vet inte vad som möter oss i morgon. Ändå kan vi som små barn lägga oss på kvällen, i förvissning om att någon som är större är med oss.

Jesus kom till oss människor som världens ljus. Han vill vara vårt ljus när ljuset omkring oss blir svagare. Det kan vara dagens ljus, eller när vi känner att vårt liv går mot sitt slut. Guds händer bär oss hela tiden. Om vi är vakna eller om vi sover – Gud är där och vi kan vara trygga.

Paulus skriver
Ty ingen av oss lever för sin egen skull, och ingen dör för sin egen skull. Om vi lever, lever vi för Herren, och om vi dör, dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren.
Rom 14:7-8

Anton Punsvik
Sør-Hålogaland bispedømme, Norge

Fler Andakter

Andakter 2011

- Altare,
Erva Niittyvuopio
- Kärlek – livets gåva och uppgift
Lennart Lindquist
- "Om du är 1000 steg från Jesus, så är det bara ett steg tillbaka."
Anton Punsvik
- Herren välsigne dig och bevare dig!
János Kona

Andakter 2010

- Här är det gott att vila,
Kaija Tiirola
- Jakob – vandraren,
Lennart Lindquist
- Himmelstigen,
Anton Punsvik
- Gud taler till Jakob,
Jànos Kona

Foto: Merita Orell-Kiviniemi
Rovaniemi kyrka, Finland

Gud, i dina händer vilar jag i tro,
vilar i din värme och din ro.

 

 

Foto: Erva Niittyvuopio
Enontekiö kirke

Nära vill jag leva, nära dig,
min Gud,
i din omsorg finner själen ro.

 

 

Foto: Terttu Etelämäki
Gud, i dina händer vilar jag i bön

 

 

Foto: Anton Punsvik
Nesseby kirke

Nära vill jag leva, nära dig,
min Gud,
i din kärlek kan min kärlek gro.

 

 

Foto: Anton Punsvik
Gud, i dina händer får jag
gråta ut,
gråten delar du tills den tar slut.

 

 

Foto: Anton PunsvikSortland kirke

Gud, du känner ondskan
i din egen kropp.
Att du delar smärtan
ger mig hopp.

 

 

Foto: Lennart Lindquist
Nära vill jag leva, nära dig,
min Gud,
i din omsorg finner själen ro.

 

 

Foto: Lennart Lindquist
Gud, i dina händer lägger
jag mig ned.
När jag går till vila är du med.

 

 

Foto: Lennart Lindquist
Nikkaluokta kapell

Dina händer bär mig
genom rum och tid.
Jag förblir i ljuset i din frid.